Jag undrar vart har ljuset tagit vägen, livsglädjen, hoppet, allt kan väl ändå inte bero på att jag fick sluta jobba, allt kan väl inte hänga på ett arbete, eller är det så ?

Men man kan ju undra varför allt händer på ett o samma år? Helvetets år 2008 Att en enda tabbe kan förstöra ett helt jäkla liv, ett enda tjänstefel under 35-års arbete.

Ett tjästefel som gör att jag inte får söka ens som parkeringsvakt, för min del känns det patetiskt 35-års arbete suddas ut på 30sekunder ett enda litet tjänstefel bland alla tusen som begås dagligen ute i arbetslivet, beror det på att det var jag som gjorde det eller beror det på att det hände på Häktet. Jag bara undrar, men alla andra fel olåsta dörrar och fönster förnedring av intagna övervåld....... är inte det tjänste fel. Nej det är nog mig det är fel på jag som jobbat 35-år utan en anmärkning.

Hur länge kan man leva utan liv? Hur länge orkar kroppen utan förståelse? Hur länge gottar sig andra i mitt elände? Hur länge......?

Jag har grävt min egen grav...men jag går inte ner i den frivilligt....vem av er vill knuffa mig över kanten...vem av er mår bättre av om jag försvinner....Gör ni det här för att kunna fortsätta sticka ner huvudet i sanden,,,,slippa se och höra alla otrevligheter......kanske till och med att ni kan glömma era egna fel o brister genom att gotta sig i mina.....mmen finns det någon vinnare? som jag ser det finns det bara en förlorare som grävt sin egen grav och det är jag.

En vecka mellan hopp och förtvivlan, en livs kris, 20080527 vändpunktens dag, min dotters körkortsfirande, var någonstans var jag. Inte där jag borde vara. Det kunde blivit min sista dag men tack du räddande ängel. Livet är värt att leva.

Tänk att man har vänner, och vad en mini semester kan göra för att man ska må bra. Att en abetskamrat kan bli en vän, en riktig vän som man kan vara sig själv med, en vän som lyssnar och själv öppnar sitt hjärta och ger så mycke tillbaks så jag nästan blir tårögd bara jag tänker på den här vännen.

Dagen efter den här undrbara resan klarar jag dessutom OC utbildning både praktiskt och teoretiskt, underbart när man inte tror på sin förmåga efter allt förtal o skitsnack, men tji fick ni som inte trodde på mig.

Inte nog med att jag har vänner jag har dessutom underbara grannar TACK Micke o Maggan och Karro och lilla lilla Ninja. Synd bara att kvällen höll på att förstöras av den mest egotrippade granne och kollega på hela Sjöbogatan.

Är det konstigt att man längtar bort nån gång? Det är vår alla ska vara så förbannat lyckliga, själv gör jag så gott jag kan men det blir tydligen bara fel, fel, fel.

Jag hade en framtids tro för några dagar sedan, vart tog den vägen, jag hade till och med drömmar, både dagar och nätter. Men det blir nog mardrömmar av hela skiten. Varför ska det vara så svårt att se möjligheterna istället för allt som jäklas. Varför drar sig en del bort med svansen mellan benen, för bekvämlighetens skull. Varför kan det aldrig bli som jag tänkt mig. VARFÖR....VARFÖR???????

Nu är det vår på gång, tack gode gud för det eller vem det nu är man ska tacka.

Det har varit en seg vinter. Men nu kommer ljuset inte bara där ute utan även innombords.

Har en känsla av att det händer saker framöver. Det är underbart att våga hoppas och tro.

Har flyttat igen, men bara ett par våningar ner i huset, på marken det är där jag hör hemma.

Gott nytt år alla vänner och andra nyfikna.

Äntligen är alla heldagar ett minne blott. Vardagen är bäst. Saknar lite snö men annars är allt under kontroll. Tror jag.

Ny resa bestäld till Turklandet mitt favorit semester land. Åker med alla mina barn och respektive+ det blir ett minne för livet.

Har jobbat mina sista nätter på Häktet kanske är det lika bra om inte annat så för kroppen. Men jag kommer sakna mina goa natt kompisar.

Nu har mörkret lagt sig över oss i lilla Jönköping. Tänder ljus i min ensamhet, längtar efter sol värme och lite till......

En rädsla gnager inom mig vad är det som händer? Jobbet, mina barn, min vän och mina vänner. Magen värker det, oron gnager,men hoppet finns där.

Det blir snart ljusare.

Upp med mungiporna det finns ingen som ser mina tårar så varför gråta?

Det löser sig säkert med allt

19/10 är ingen tur dag för mig. Tvärtom 19/10 2004 dog min mor trots sjukdom och elände var hon min mamma. Tänder ett ljus för henne.

19/10 2007 Dallas Lisas hund får flytta till ny ägare efter alldeles för kort tid hos oss. Man gör inte så mot ett djur, en hund är för mig en familjemedlem.

inget man tar till sig kelar med busar med och sedan ger upp. Aldrig mer att jag ställer upp på det här. Först Li med Hero och nu Lisa med Dallas.

Som sagt var 19/10 är tårarnas dag.

Nu har jag lärt mig dela mina foto minnen med andra. Inte dåligt, eller hur? Rökningen har gått så bra som man kan förvänta sig.

Ännu en trogen vän lämnar mig i morgon , Dallas jag kommer sakna honom.

Hej alla glada vänner och ovänner: Nu har jag återigen avverkat en semester i Turkiet vilka härliga människor, sol hav det är KÄRLEK. längtar redan tillbaks, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. En sak till jag har slutat röka efter 35-år.

Ännu en semester ligger i bakhuvudet och gnager. Vill ha mer mer mer

Äntligen närmar sig hösten. Tända ljus, en filt och bara vara. Det sista rycket av sommarkänsla får bli veckan i Turkiet om inte allt hinner bombas sönder på två veckor. Den 16 bär det iväg HÄRLIGT inga måsten på en hel vecka. Det är jag värd.

Hej alla glada och ledsna människor. Äntligen ligger midsommar bakom oss men semestern närmar sig med en rasande fart tre veckor kvar.